När man ska handla med värdepapper finns det risker som man behöver räkna med. Det finns alltid en risk nämligen att man inte får igen de pengar som man har satsat. Denna risk måste man alltid räkna med och väga in när man bestämmer sig för vilken slags handel som man vill ägna sig åt.
Hittills har det även funnits andra, mindre uppenbara risker med handel med värdepapper; och den risken har handlat om att de som faktiskt handlar med värdepapper kanske inte alltid har varit så renhåriga.
Det har funnits och tyvärr finns det än idag, aktörer som väljer att agera på sätt som inte är särskilt ärliga gentemot kunderna. Därför, för att stävja brott, för att tvinga aktörer att bli mer renhåriga, har man infört ett tvång att alla som handlar med värdepapper måste identifiera sig.
Numera finns det koder som gör det möjligt att spåra en handel med värdepapper. För att underlätta en sådan spårning och göra det möjligt för myndigheter att i efterhand spåra vad som har gjorts är det tvunget för inblandade aktörer att bära med sig en LEI-kod. Som de flesta förstår sker värdepappershandeln på internet. Det mesta som sker på internet är spårbart. Det som en gång har skett på internet finns kvar där, hur gärna man än skulle vilja radera det. Har de aktörer som en gång har handlat med till exempel värdepapper, en LEI-kod så är det så mycket lättare för finansiella myndigheter att följa skeendet med värdepappret. Här kan du läsa mer om LEI-koder och hur de underlättar handeln och gör den säkrare: https://www.leikod.com.